Kroppen känns tung och energilös. Saker du tyckt var roliga känns inte roliga längre. Det känns inte som att något spelar roll på samma sätt längre. Du vaknar alltid trött men pressar dig igenom dagarna.

Hjärnan stänger aldrig riktigt av. Det känns som att du gjort fel, även när du vet att du inte gjort det. Du är ofta rädd att andra är arga eller missnöjda med dig.

Ofta vet man att tankarna är överdrivna, men det spelar ingen roll, kroppen reagerar ändå.

Ibland blir tankarna så starka att du får panik och inte vet hur du ska hantera dem. Du har ofta svårt att sova.

Du har alltid varit högpresterande, men det är som att man alltid kan göra mer. Du har svårt att slappna av inom något område i livet, utan pressen följer dig både på jobbet, hemma, på fritiden, när du träffar vänner eller bara ska göra något för dig själv.

Du har svårt att bara tycka om dig själv eller känna att det du ger räcker.

Det kan vara erfarenheter från din uppväxt, eller relationer i vuxen ålder. Kanske har du aldrig pratat med någon om det förut.

Det kan vara våld, kränkningar eller övergrepp, men också erfarenheter som är svårare att sätta ord på, som att ha blivit mycket ifrågasatt, kritiserad, eller inte haft någon som var nära dig.

Du behöver inte ha ord för det här, utan det är något vi kan närma oss tillsammans i din takt.

Exempelvis kan det vara svårt att sätta gränser och säga nej, känna dig sedd och lita på att andra finns för dig, eller att våga släppa in andra.

Detta kan märkas i din parrelation, med vänner, dina barn eller din ursprungsfamilj.

Du längtar efter att kunna känna dig stark och trygg i dina relationer och att saker inte behöver ta så mycket energi.

Kroppen är i beredskap och stresspåslaget är nästan ständigt på. Det kan ligga där som en ständig anspänning eller stegras till panik. Det kan triggas av olika saker, som att inte få ihop vardagen, att ha gjort ett misstag på jobbet, att vara orolig för relationer eller sin framtid.